Det är nåt mäktigt och stort över landskapsbilden här i Falköpingstrakten tänker jag varje gång jag passerar. Ännu mer så på cykel. Varje backe uppför har sitt pris, varje krön sin belöning. Och den vidsträckta utblicken här från krönen är mäktig. Stor horisont. Väder som syns på långt håll. Dramatiskt idag, med tunga, drivande regnskyar i den kraftiga vinden.
Jag får associationer till Storsjöbygden i Jämtland, och förstår lite bättre varför jag känner sån tjusning.
Det började bra idag. Vinden skulle vara nordostlig till en början, så första halvan av dagens sträcka avverkades i ett nafs. Varnhem strax efter tio. Vacker väg som så småningom smög sig in under Billingens västra kant, i ett märkligt småkuperat landskap under den mäktiga bergsformationen. 
Tydligt glacialt, med åsar och dödismoräner och annat som man känner igen från fjällen, men här bevuxna och kalkgödda med vacker blomsterprakt som följd.
I Varnhem en gräsligt ful kyrka som gör anspråk på att vara stor och pampig. Men intill ligger den fascinerande klosterruinen som blivit turistmsgnet efter Guillous böcker. 
Redan strax efter tio var det två turistbussar som vällde in folk till det lilla kaféet där jag fått plats före rusningen.
Fem äldre damer sitter vid bordet bredvid, och så småningom märker jag att de tittar på mig och fnissar åt något. Innan jag hinner fråga vad det handlar kommer en av dem fram. ”Jo, vi är fem tjejer här som inte orkar äta det vi beställt. Vill du ha den här mandeltårtan?”
Hon heter Gunbritt och som vårt samtal utspinner dig så rekommenderar hon att jag tar vägen förbi Gudhems klosterruiner också. Minst lika intressant, säger hon. Men kanske kommit i skymundan eftersom det uteslutande var kvinnor. I Varnhem var det ett munkkloster. Hon brukar guida. Så hälsa från Gunbritt om du åker dit. Så får dom veta att jag gör reklam för Gudhem
Gudhem. Vilket fantastiskt ställe att lägga ett kloster. Milsvid utblick över Billingebygden
Jag hälsade från henne på det lilla museet i Gudhem. Fascinerande historia. Har inte förstått tidigare att det varit så mycket maktstrider och uppgörelser just här. Men så har jag inte läst Guillous böcker heller. Han verkar ha lyckats lyfta fram historiska skeenden som är ganska väl förankrade i verkligheten.
Sista två milen till natthärbärge blev tuffa. Regn, och en hård, riktigt hård vind som vridit sig till bidevind för att prata seglarspråk, dvs snett framifrån. Men, nu framme i Falakvarna, och kartan avslöjar att från och med nu så bär det utför, så gott som hela vägen.
