Mellandag i mellanland

Målet för dagens tur är liksom bara mitt emellan Wismar och Rostock. Jag kände att tio mil var i överkant och letade nånstans mitt emellan på Booking.

Och det var vad jag fick. Mitt ute på vischan, den lilla byn Mechelsdorf. Det finns inget här varnade mig värden när vi kommunicerade igår kväll. Ta med dig den mat du behöver, för här finns varken affär eller restaurang.

Men frukost kunde han lova mig. Så det räknar jag med.

Fyra mil blev det idag. Enda överraskningen den lilla bad- och kurorten Rerik som plötsligt dök upp. Mängder av medelålders tyskar som hyrt cyklar, oftast el, och trampade omkring på alla tillgängliga små cykelstigar. Kanske ingick det i ordinationen. Fullt med kliniker av olika slag. Lite märkligt tycker jag, med tyskarnas kvarstående kärlek till kurbehandling och diverse naturmediciner.

För att komma ner till stranden fick man lösa biljett, och det anvisades på stora skyltar att textilbadare höll till åt vänster, överkryssat textil till höger.

Tranor i mängden, nu på väg söderöver, lika trumpetglada som när de tar sig norrut på våren. Har för mig att de brukar nöja sig med kontinenten nånstans för övervintring.

Annars är det lite märkligt med så påtagligt få rovfåglar i dessa vidsträckta marker. En glada, en ryttlande variant på långt håll, och möjligen en vråk. Allt jag har sett. Och den enahanda, tyskt ordentliga monokulturen i lantbrukslandskapet där artfattigdomen är slående. Är det det man ser? undrar jag. Mångfaldens extrema undergång i den välskötta matfabriken.

För maten är fortfarande extremt billig, trots att euron är rätt dyr. Inte bara på restaurang eller café, utan i livsmedelsbutiken. Hur går det till? Det är väl samma löner här som hemma? Det vore intressant att ta reda på.

Plötsligt en stenåldershälsning över Östersjön. På en höjd, med vacker utblick över vattnet, en stenåldersgrav, väldigt lik såna jag sett hemma. En påminnelse om att vi alla hör ihop, alla kommit resande, burit med oss och blandat.

Tänker också på de två som jag såg igår kväll nere vid kajen i Wismar. De fanns på andra sidan ån, hade backat ner bilen, ställt upp bakluckan så att musiken kunde höras ordentligt. Också dansade de, vackert samspelta, alldeles ensamma till eldigt smäktande spanska toner.

Comments are closed.