Det började med att se än den än den andra kopplingen till Schweden. Die alte Schwede – ett av medeltida husen vid torget. Die Schwedenkopfe utanför marinmuseet. Jag var tvungen att smita in på ett kafé för att googla.
Och det är bara att erkänna. Nånstans i historieundervisningen blev det ett glapp. Ingen aning om att just Wismar varit svenskt under 150 år lite drygt. Men allt blev ju intressantare.
Stadskärnan välbevarad. Hansastaden. Vackra medeltida gator och byggnader. Och relativt varsam nydaning av hamnområdet – det kommer att bli fint så småningom. Nikolaikyrkan, jämnårig med domkyrkan i Uppsala är under renovering, med sina otroliga 37 meter inomhus.
Cykelvägen in till staden gick genom ytterligare ett DDR-arv. Ett jättelikt kolonistugeområde där folk verkligen lagt ner all energi och engagemang på att få till något eget. Det måste varit flera tusen kolonistugor, många fortfarande i fantastiskt skick, med gamla, välvårdade fruktträd och blomsterrabatter.
Avslutar dagen med lokal grynkorv, som det visar sig vara, antagligen med blod som ingrediens. Mecklenburger grützewurst. Helt OK med sauerkraut och stompad potatis. Och en pilsner till.
finns Sverige
