Plötsligt är det västgötska som hörs överallt. Mycket utför i går – det känns verkligen som att komma ner från skogarna när landskapet öppnar sig och jag inser att nu börjar västgötaslätten.
Ringer till Berglunds vandrarhem i Tidan. Jodå, det finns plats. Kollar väderutsikterna och börjar luta åt att kanske ta en vilodag. Prognosen visar 29 mm regn under tisdagen.
Och det visar sig vara ett bra beslut. Kroppen tar emot vila entusiastiskt, jag inser att jag är ganska sliten efter de 40 mil jag nu avverkat.
Lantbrukarparet Susanne och Peo Karlsson driver ett underbart litet ställe, med lantlig ro, och åtminstone så här tidigt på säsongen är det tyst och så gott som allena i huset. Grannhuset som de köpte för några år sen för att rusta lite lagom för den här verksamheten. Erbjöd mig att använda tvättmaskin, vilket jag tackade ja till.
– Tänkte väl det, att det inte blir tillfälle till att tvätta när man ligger ute på cykel i en vecka, konstaterade Peo på sin skrovliga västgötska.
En kort tur i omgivningarna tar mig förbi en jättelik skeppssättning, Askeberga, som tydligen är en av de större i Sverige. Fast betydligt mindre känd än Ale stenar. 
Förmodligen från tidig järnålder. Mängder av historiska gåtor fortfarande. Skylten ”I Arns fotspår” påminner om var jag befinner mig. Inte så långt till Varnhem.
Och bara nån kilometer därifrån kastas jag till filmen med Meryl Streep och Clintan, Broarna i Madison County. Bra skådespelare, sämre film – men nog kommer man ihåg broarna. 
Sveriges enda kända husbro, enligt informationsskylten. Ovisst vem som byggde eller varför. Men nu är den k- märkt. Vägverket var med och restaurerade den i slutet av 1900-talet. Den går över ån Tidan, bilar får inte längre köra där, men cykel går bra.
Och nu har regnet kommit. Jag sitter inomhus och läser. Ska bli kul att se fotboll ikväll. Sverige möter Chile i dam VM. Hoppas det går bättre än herrarnas kvalmatch igår mot Spanien som de förlorade med 0-3.
Skönt att du unnar dig den här vilodagen i så intressant omgivning
Visst var tjejerna värda segern. Hur långt har du kvar? Du är så välkommen!
Jotack, det var bra att få ta det lugnt en dag. Nu ikväll strax öster om Falköping. 18 mil kvar. Två eller tre dagar, beroende mest på vinden tror jag. Med lite medvind ses vi nog fredag kväll! Annars lördag
Jag funderade på hur du klarade gårdagen efter att ha sett prognosen. Skönt att höra att du unnade dig en vilodag.
Genom din blogg får vi kunskap om en del av allt som finns att se och uppleva vid sidan av allfartsvägarna som ex vis stensättningen och landets enda ”covered bridge”. Jag har en bok om Ohios täckta broar och har cyklat genom en men hade ingen aning om att en sådan även finns i Sverige. Den vill jag se och jag kommer att ta med Karin till den när vi drar söderut. Minner om filmen med favvoskådespelare.” Sämre film” säger du.En fantastisk men påfrestande film tycker jag.Den moraliska kampen…kärlekens plågsamt slitande kraft. Brrr, jag orkar inte se den igen.
Nu börjar du ana målet vilket torde ge extra energi. Jag anar att du då och fantiserar om målgången;Långsamt rullande ner på vägen mot huset vid havet….så gott det kommer att kännas och så välfötjänt nöjd du kommer att vara. Men, än återstår ett antal mil. Må de bli någotsånär behagliga och räkna med många frågor på Midsommarafton!
K
Jo, du anar rätt. Målet börjar hägra allt tydligare. Och det känns skönt att inse att nu befinner jag mig på högsta punkten under turen. Nu bär det utför!
Imponerad över att du har en så tydlig bild av handlingen och storyn i filmen. För mig var det mest skådespelarna. Meryl Streep har jag länge varit förtjust i, och Clintan hade några lyckosamma roller efter hårdingperioden tycker jag. Men storyn? Den har gått mig förbi alldeles. Kanske dags att se om den!