Ja, det heter det stora området mellan Sala o Virsbo där den stora skogsbranden härjade för fem år sen.
Cyklade genom den idag. Grusväg – mkt lösgrus. Fem bommar. Jag tror att vägen jag blev anvisad inte hörde till det vanliga turiststråket. Varmt, ingen skugga på en mil.
Brandlandskapet kvar med spetsiga tandpetare som svartsotiga pekar mot skyn. Undertill en frodig grönska med mycket blommor. Ängsklocka verkar gynnas. Mängder av den trots den tidiga sommaren. 
Märkligt tyst, väldigt lite fåglar.
Och plötsligt åtta bikupor med starka samhällen i full fart. En lokal biodlare som drar nytta av den nya blomrikedomen. 
Undrar vad den honungen smakar.
Så skönt att så småningom, efter uppskattningsvis en mil nå fram till andra sidan. Skugga från storskog, fuktig mylla. Och fåglarnas återkomst.
Ner till Virsbo. Ett dopp i Virsbosjön och sen släktträff hos Helena o Bengt. Fin dag.
Jag är med dig! På väg hem uppfylld av intryck från en tredagars vistelse i Jämtland.
Tack för kartan. Inte optimal kanske men ger en översikt och du blir lättare att följa. Nånstans skriver du att du är ”helt slut”. Det gillar jag.Såklart måste det bli stunder då man är helt färdig under en sån här resa men det vanliga är ju att känslan skönmålas, omskrivs. Det gör inte du. Bra! Äktheten i din berättelse stärks.
Jag uppskattar också mycket att du reflekterar över arbetarna i gruvan.
Nästa Ljusdal.
K