Tre intensiva dagar. Mycket intensiva. Med tusentals detaljer som snurrar i skallen som ett stort pussel som på något sätt ska falla på plats.
Arbetar med att försöka sätta mig in i hur en radiostation som heter Mandalay FM fungerar. En station som har en ledarfigur som var i Sverige i våras och blev helt betagen i svensk public serviceradio. Så här måste vi ha det sa han då, och har sedan dess predikat budkapet för alla som orkat lyssna här hemma på stationen. Affärsman ut i fingerspetsarna, fast på ett buddhistiskt vis på något sätt så vill han verkligen göra något för medborgarna i landet ( jag har förstått att han fastnat för ett begrepp som vi pratade o m i Sverige när han var där – att se på lyssnarna som citizens i stället för som underlydande eller ”publiken”).
Han har tänkt sig att betala för våra tjänster ur egen ficka nämligen, och vill att vi hjälper honom skapa en hybrid av P1, P3 och P4 här i Burma.
Spontanmöte med ungdomar i en pagoda i Burma
Och efter dessa tre dagar börjar jag tro att det är möjligt. Trots armod, trots osäkerheten i utvecklingen och de dåliga förutsättningarna utbildningsmässigt hos de anställda. De är unga och glödheta i sin passion att få nåt att hända – att äntligen få sätta igång något som gör avtryck. Men så präglade av det som varit, det som varit omöjligt att ens tänka.
Det är ett sånt privilegium att få vara här i dessa dagar.
