På många sätt liknar det Sverige på 50-talet. Trygghet i svenskheten – alla liknar varandra. Tydligt vem som är vi och vilka som är dom.
”Vi har inga minoritetsproblem här i Mongoliet.” Så hette det för några år sen när vi började prata konkret om den här utbildningen. En mongol är en mongol. Okomplicerat.
Därför är det så intressant att nu jobba med nyhetsredaktionen här på radion och krafsa lite grand i den här föreställningen. Kazaker, Tuvafolket, Burjater är grupper med kultur och historia som skiljer sig från mongolernas, ibland också språk och religion. Med tungt ingrodda föreställningar och fördomar om varandra.
Vi har haft kazakiska studenter som kommer från västra Mongoliet som gäster på kursen. Dom har berättat om sina vedermödor att ta sig igenom skolsystemet, att flytta till huvudstaden UB och möta fördomar och diskriminering. Starka berättelser som lett till långa och intressanta diskussioner bland deltagarna.
Idag har det mycket handlat om andra minoriteter i samhället, bl a homosexuella som möter starka fördomar i sjukvården t ex och får skulden för den HIV/Aids våg som nu drar in i detta land.
Också det ett eko från Sverige för inte så långe sen.
Lång, konstruktiv diskussion om hur man kan hantera såna frågor journalistiskt ansvarsfullt. Meningsfullt.
