Andra programmet den här veckan som handlar om minoriteter av något slag. Vi har tidagare i år varit med om att sätta igång det första direktsända samhällsmagasinet i mongolisk radio – en kort-kort version av studio 1 skulle man kanske kunna säga. Det heter Tuscal, vilket är mongoliska för Fokus, fast det har en del undertoner som innebär ännu mer inriktning på det aktuella och närvarande.
Programmet sjösattes i maj i år efter en crash course i direktsänd radio med samhällsfrågor och debatt.
Tuscal lever och utvecklas. Det har blivit som de säger, radions flaggskepp under de månader som gått. Endast en halvtimme, men nytt i etern här med kritiska frågor och den journalistiska viljan att vända och vrida på saker och ting.
Och den här veckan har vi alltså arbetat med konceptet minoritetsfrågor. Från början tolkades detta av redaktionen som att det enbart handlade om etniska minoriteter. Och gårdagens program handlade också om det handikapp det innebär för mongoler med kazakisk bakgrund när de ska söka in på högre utbildningar. Där körs inträdesproven på mongoliska – och för ambitiösa kazaker från västra Mongoliet innebär detta ofta en oerhört svår tröskel att ta sig över. Den enkla anledningen – de har fått undermålig utbildning i mongoliska i skolan. Ett engagerande program, och som producenten konstaterade efteråt – det här var första gången vi uppmärksammade detta problem i mongolisk radio.
Dagens program handlade också om en grupp som befinner sig på samhällets utkant. Barn som arbetar nattetid med att vakta kollagret åt entreprenörer som skeppar in stenkol från landsbygdens gruvor till huvudstaden. Våra reportrar sökte upp några av dessa unga pojkar som fick berätta om hur det gick till. Tolv kronor för en natts arbete, i kyla och mörker och med okända kringstrykande.
Redaktionen var intresserad av att problematisera frågan ytterligare. Barn och tonåringar som arbetar och bidrar till hushållet är inget ovanligt (jag jämför med Sverige på 50-talet) – en av diskussionspunkterna i programmet blev till exempel att jämföra med vuxna säkerhetsvakter som har värme i sin nattkur och tjänar fem till tio gånger mer per natt. Och visserligen är det inte tillåtet enligt mongolisk lag med barnarbete, men vad är alternativet för dessa fattigaste av fattiga? Att inte tjäna några pengar alls till mat och husrum?
Andra perspektiv än vi är vana vid.
