Den mongoliska vildhästen var helt borta i slutet av 60-talet. Utdöd.
Den hade jagats intensivt under århundraden – och den sista lär ha setts vid ett vattenhål 1969. Ändå lever den nu åter i det fria i ett skyddat naturområde i Mongoliet efter ett intressant internationellt samarbete mellan olika djurparker i världen.
En vilt levande flock av Przewalskihästar frodas och förökar sig sen 1992 i naturområdet Hustai National Park cirka 10 mil från Ulaan Baatar. Den har byggts upp från en grupp som avlats fram enligt ett vetenskapligt program från ett antal exemplar som funnits i djurparker på olika håll i världen. Och i början av 90-talet var det alltså dags att börja släppa ut dem i det fria här i ursprungsmarkerna i Mongoliet. Den enda vilda flocken i världen hävdas det.
Den har döpts efter en rysk general som ”upptäckte” den i slutet av 1800-talet. På mongoliska kallas den ”takhi”.
Idag gjorde vi en utflykt till Hustai National Park för att försöka få syn på några av de cirka 250 hästarna som lever där numera. Chansen är rätt liten – parken är uppskattningsvis 250 kvadratkilometer stor.
Men tur hade vi, på en sluttning några mil in i parken stod dom – en liten grupp med åtta hästar, med en hingst som cirklade runt och höll vakt. Vi stod länge och betraktade dem på långt håll. Men gav oss så småningom ut i i snåren för att möjligen komma något närmare. En sällsam upplevelse – vilda hästar som herrar i terrängen. Härdigare än den vanliga hästen tål dom klimatvariationerna, minus 30, 40 grader på vintrarna, 30, 40 grader plus på sommaren.Skiljer sig också genetiskt, två fler kromosomer än den vanliga hästen, vilken annars finns i mängder ute på den mongolsika slätten, fast då under människornas beskydd.
De lät oss cirkla runt dem, släppte oss inte närmare än något hundratal meter, men med ständig koll. En fin stund.
