För varje gång jag kommer hit så är det en ny skyline. Det byggs alldeles oerhört i världens kallaste huvudstad – Ulaan Baatar. Nya hotell, nya affärskomplex, nya byggnader som strävar mot skyn – något motsägelsefullt i ett av världens mest glesbefolkade länder.
Men, när halva befolkningen, nästan, valt att bosätta sig i huvudstaden så skjuter markpriserna i höjden, och rikedomarna som finns här i form av framförallt gruvnäring måste visa upp sig. Medan de nyinflyttade från landsbygden etablerar sig i alltmer utspridd bebyggelse uppefter bergssluttningarna och i dalgångens våtmarker, trängs city utefter fredsavenyn, Peace Avenue och trycks uppåt mot himlen.
Senaste exemplet har en politiskt intressant bakgrund – tittar du noga på bilden så ser du, inne i gyttret av byggen, ett lägre hus med tomma fönster. Några av dem fortfarande med spår av branden i juli 2008. Det var då partihögkvarteret för det segrande partiet MPRP, det tidigare kommunistiska partiet i Mongoliet, brändes ut i samband med oroligheter efter valet i slutet av juni. Fem personer dog, många hundra greps, och undantagstillstånd rådde i flera dagar efter oroligheterna. Ändå bedömdes valet att ha gått rätt till av både inhemska och utländska observatörer.
Länge sades det utbrända skalet få stå kvar som ett minne efter händelsen, men för något år sen beslutade man sig ändå för att bygga nytt.
